-

18 augusti 2012

Ja vad ska jag säga för något? Det händer massa runt omkring mig just nu...jag har påbörjat en ny behandling direkt efter den första...kände att det var lika bra, så det gjorde jag. Folk har börjat snäcka massa skit nu igen, men det är bara ett bevis på att jag är längre fram i mitt liv än dem och att mitt liv är mer intressant än deras eget :) haha Mitt humör har börjat svänga kraftigt, men jag går på 3 olika ställen för att arbeta med mina känslor och med mitt humör. Annars? Njae en sån här morgon saknar jag Tindra så sjukt jävla mycket. Jag hinner tänka tillbaka på tiden då hon bara var en liten bebis... Det gör så ont att veta att jag har missat hennes första ord, första steget när hon släppte allt, ja när hon gjorde allt själv. Nej jag orkar inte skriva mer nu. Var rädda om varandra och det ni har, man vet aldrig när det är över!!

2012-08-18 @ 07:52:00 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

svar till kalsongmorsan

Jag har aldrig pratat om någon annan eller haft en sån stor ilska mot någon som den jag har mot dessa myndigheter.. Dem tror alltid att dem ska få köra med folk och göra det som passar dem, men det går inte mot mig längre.. Just nu sitter jag och läser igenom alla gamla utredningar jag har på mig och det står inte mycket negativt om mig där, så jag förstår inte riktigt hur fan dem tänker och dem som ska göra allt för att barnen ska må bra, ja skit i att prata med föräldrarna då om vad som inte ser bra ut och se om det finns några möjligheter till stöd och hjälp... I en av utredningarna står det att jag flyttade och lämnade hela ansvaret på mamman till min dotter, BULLSHIT är vad det är, jag flyttade för att vi bråkade som fan, jag flyttade för att jag inte ville att Tindra skulle växa upp i en sån miljö, jag försökte få komma och hälsa på mitt barn men mamman sa heltiden bara, nej det går inte vi ska göra det och det och det osv osv hela tiden. Sen fick jag höra från henne att soc sagt att hon skulle hålla sig borta från mig och massa. Då tyckte jag att det var åt helvete med allt, lyfte luren och ringde till dem och fråga vad dem håller på med, då stämde ingenting helt plötsligt. Så ja, du förstår att jag har svårt att lita på folk och varför jag har en grymt stor ilska mot en del....

2012-07-30 @ 12:27:36 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

14 Augusti 2011 - 22:20

Jag vet att jag är väldigt dålig på att uppdatera nu för tiden xD

Men som ni ser så lever jag och vi flyttade hem till lägenheten

i fredags efter 3 månader hos svärmor, för tacka så hemskt mycket

för all hjälp och stöttning som du ställt upp med <3

Nehe, jag vet inte vad jag ska skriva mer,

måendet går väl uppåt känns det som :)

Nej fan, ni får fråga om ni undrar något så svarar jag nästa gång jag sitter

vid datorn, eftersom jag känner inte direkt för att sitta vid någon data nu :P

2011-08-14 @ 22:20:54 Permalink Allmänt Kommentarer (6) Trackbacks ()

Memphis, pappa älskar dig

Jag har verkligen världens snällaste son. Vart på Liseberg och inte
vart alls så grinig, trots att han inte sovit på hela dagen.
Stolt pappa, JAAAAAAAAAAAAA.
Han la sig, nu när vi kom hem.

2011-07-28 @ 00:13:40 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

8 Juli 2011 - 23:55

Ja, jag vet att jag är dålig på att uppdatera,

men jag känner ingen större glädje i att sitta vid

någon dator nu för tiden . . .

Igår ringde dem från stenhuggeriet

och talade om att Kendji´s sten var färdig och dem

hade varit och satt upp den så vi tog en sväng dit

och tittade på den. Den är så sjukt fin alltså, finner inga ord,

finns ingen som hade kunnat göra den bättre än så..

Imorgon blir det en tripp ner till Hässleholm för att

träffa min älskade dotter :) Saknar henne så sjukt mycket

så det gör ont. Bilder och sånt kommer komma upp

när jag känner för att sitta vid datorn nästa gång :P
Vi får se vad vi hittar på imorgon om vi sitter inne som

vanligt eller om jag får gå ut med henne för en gång skull

eller något ^^

Nehe, nu orkar jag inte skriva mer, sorry
men här kommer det lite bilder ^^

2011-07-09 @ 23:56:00 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

22 Juni 2011 - 21:45

Jaha idag har man inte gjort allt för mycket.

Älskling och hennes familj och Cicci åkte till Ge-kås

en sväng och handlade lite, jag stannade kvar hemma.

Det var meningen med att jag skulle ta en liten promenad, men den

slutade på typ sammanlagt gick jag nog i 2 timmar, gick till Kendji, satt där i ca

1 timme och sen iväg till psykologen och sen tillbaka till honom i typ 1 timma.

Det var både tråkiga och glada minnen som kom upp, men tack och lov så började

dem tråkiga och sen övergick dem till dem roligare minnena . . .

Blir till att försöka komma ut dit lite oftare nu när jag äntligen varit där.

Vädret har inte tillåtit mig att ta mig dit, och sen har jag varit lite osäker

på hur jag skulle reagera på att se platsen nu efter allting, men det gick faktiskt

riktigt bra ändå. Visst det var tungt och helt ofattbart att sitta där och läsa ditt namn

på korset som står där nu innan stenen kommer dit. Jag känner mig lättare nu också

och känner mig bättre inombords att äntligen fått vara vid din sida och pratat

om alla stunder vi haft med varandra, du har verkligen satt djupa spår hos oss alla

ska du veta, men alla spår och sår gör en starkare. Man lär sig alltid

något genom en sån här process som min psykolog sa till mig.

Annars då ? Nej det är väl synd att klaga på vädret idag, men

när solen kom fram så önskade jag att det hade fläktat lite svalt åtminsone,

men nej då, solen låg på och brände fläsk bara ;) haha

Det är vad min dag har handlat om i stort sett ^^

2011-06-22 @ 21:45:24 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

20 Juni 2011 - 12:47

Uscha vad säger man ?

Dålig på att uppdatera jag vet, men har inte tid, ork eller lust :(

Hoppas ni förlåter mig . . .

Det är mycket som händer just nu, massa möten hit och dit, måendet

blir väl bättre och bättre nu med tiden som går, ska försöka ta mig ut till

min lilla ängel om vädret tillåter någon dag här i veckan.
Just nu ser det ut som att det kommer börja regna igen och har ingen större

lust med att gå ut dit i något regn :( Idag skulle du ha blivit 5 månader,

det är helt sjukt vad tiden går fort alltså och inte fan har man haft roligt

alla dagar så det kan itne stämma det folk säger "tiden går fort när man

har roligt". I mina ögon är det rena bullshit sen den 15 maj!

Det har varit lite upp och ner med allting runt mig ett tag men det börjar

balanseras igen känns det som iallafall och får hoppas att mina känslor

har rätt och stannar där.

Memphis han bara växer så det knakar i utvecklingen med sitt tal

och allt annat. Han är en del som får mig att orka kämpa igenom

dem svåraste stunderna, men han är inte ensam, hade inte Tindra

och älskling funnits i mitt liv vet jag inte hur jag hade orkat, dem får mig att

se ljuset i livet.

Ska träffa Tindra nästa söndag och jag längtar så sjukt mycket

dit alltså, att det får ta så jävla lång tid innan man får träffa sitt

egna kött och blod är ju helt sjukt alltså. Men det ska vi

nog allt kolla upp om det verkligen får vara så, orkar inte vänta

Linda får träffa henne varannan månad och jag får träffa henne

var tredje månad :S Varför är det så ?

Nehe, vad mer ska man skriva då ? Var i Växjö typ hela torsdagen,

skulle ha åkt till Nybro med Fia i lastbilen men vi kom inte så långt,

sen skulle jag även ha träffat Darko men det vart en jävla massa

krångel med folket och massa annan skit så det sket sig :(
Riktigt tråkigt alltså, hade varit så skönt att träffa honom igen

när ett lite gladare humör var framme än sist. Vi planerade allt

med att ta en glass och bara sitta och snacka massa skit och minnena

vi har, men nej då det sket sig :/

Sen när jag kom hem så var P, T och L här, och det var så sjukt jävla

skönt att se dem 3 alltså, det är några av dem som jag saknat mest.

Så mycket skratt det vart på den korta tiden jag träffade dem alltså

haha.

Nehe, vad ska man göra nu då ? Städa lite kanske eller bara glo på

tv ? Det återstår att se :P Har ni några frågor så ställ dem bara,

finns inga dumma frågor, kan bara få dumma svar ;) haha

2011-06-20 @ 12:47:50 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

17 Juni 2011 - 10:13

Jaha, i förrgår så fyllde både Devin och Bastian

hela 2 år, grattis till dem i efterskott säger vi.

Igår fyllde mina fina barn 2 år, Tindra och Memphis :)
Tänk vad tiden går alltså, ibland känns det som det var igår

man kom hem från BB och ibland känns det som att dem är så stora

och flyttar hemifrån snart ^^

Vart har tiden tagit vägen egentligen ? Pappa fyllde också år igår

och en annan polare och en av Memphis kusiner (Saga) fyllde även år igår.

Så det var många som skulle grattas, tyvärr fanns det 3 tråkiga nyheter

för gårdagen också.

Först så begravdes en av mina polare, jag och Fia fick tillbringa mer än halva

dagen på akuten i Växjö, och en del på Darkos jobb blev skadade i en explosion som

han hört och som man läser i tidningarna så var det bara ett leckage :S

Nehe, kommer mer uppdatering sen.

2011-06-17 @ 10:13:32 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

....

Vad säger man om dagen ?
Jo, dagens händelser, så jävla bortgjord och pinsam

man bara kan göra sig och bli !

Ni kan läsa HÄR vad som hänt.

2011-06-14 @ 23:29:31 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Kendji´s Begravning :'( < 3

Usch, kan inte förstå att du är begravd nu,

tårarna kommer och går, när tårarna kommer

är det inte bara en tår som kommer utan det är forsar :'(

Ska försöka ha kraft till att förklara lite av torsdagen.

Allt började med att älskling väckte mig vid halv 10 och sa att min pappa

och bror är snart här, så jag flyger upp tar telefonen och ringer och kollar vart

dem är. Flyger in i duschen och när jag är klar så kommer tårarna, jag börjar inse

att det är idag vi ska ta farväl av våran son för sista gången och sänka ner honom

till jorden för att få lugn och ro. Tårarna bara rinner och rinner, när pappa och dem

kom så var jag redan då helt förstörd och jag började fundera på hur jag skulle orka

med resten av dagen, men det gjorde jag. När vi väl satte oss i bilen för att rulla härifrån

så får jag ett mess av Lina att dem är i kyrkan nu, Lina, Elina och Darko hade satt sig i bilen

från växjö för att komma och vara ett stöd för oss, när jag klev ur bilen så sket jag

i stort sett allt och alla utan jag bara letade efter darko när jag såg darko

såg jag ingen annan, jag såg inte kyrkan ens som han stod i, utan det var bara raka

vägen fram till honom, kramade om honom och över hans axel så började jag leta efter

kistan och där såg jag den, en oskyldig liten vit kista ligga på altaret :(

Tårarna bara forsade ännu mer och Darko kramar mig hårdare och viskar mig

i örat "mannen du fixar detta, jag finns här för dig, jag gör allt för dig, detta

är en jobbig sits och ingen förstår hur ledsna ni är och hur dåligt ni mår över detta

men ni orkar detta ni är starka" och då grät jag ännu mer.
När allt väl satte igång så satt jag bara och pendlade blicken mellan

kortet på honom som stod framför kistan, på kistan och sen på pianot.

Tårarna bara forsade, sen tittade jag åt höger en snabbis och såg hur Darko

tittade på mig, fällde en tår och jag bara skaka på huvudet och menade med

att "Detta är fan inte sant, det är inte min son som ligger där, detta är en mardröm"

Sen vände jag tillbaka blicken mot kistan, sen kom alla sånger och allt.
Vill framförallt tacka Anna som sjöng så otroligt vackert, det var så fint,

ingen annan hade någonsin kunnat göra det bättre, jag förstår inte hur hon kunde

hålla in tårarna när hon sjöng alltså. Det var väldigt starkt gjort, sen när allt var

klart så ser jag hur prästen (Per) går fram mot mig och jag bara böjer mig ner, känner

hur han lägger sin hand på min rygg klappar mig på axeln och viskar

"orkar du detta Thobbe" och jag svarar "Ja, det gör jag, det är min son. Jag gör

allt för min son". Då säger han, det är dags nu, jag kände redan då hur knäsvag

jag vart när jag reste mig för att gå mot kistan, älskling och sen Kristian från

begravningsbyrån kom fram och lyfte upp kistan till mig, jag såg aldrig gången,

jag såg inte vart jag gick, jag gick med blicken ner på kistan hela tiden.

Per eller om det var baby la sin hand på min för att hålla koll på nerverna om jag

började skaka för mycket eller om jag ville släppa taget. Men jag tog tag i mig själv

och sa till mig " Du orkar detta, det är din son. Han hade gjort detta för mig också"

Jag lägger kistan i bilen, och bryter ihop, går in i kyrkan igen och kramar

om alla som är närvarande, den som fick den starkaste kramen av dem alla

var nog fan Baste skulle jag tro eller om det var Jerry, Baste är Fannys man.

Sen sätter i oss i bilen och jag ser bara Kendji framför mig hela tiden, vi kör in på kyrkogården

och alla stannar i ett led där han ska ligga, jag känner till en början att jag inte fixar

detta, men jag går ut ur bilen, ser kistan och säger till mig själv, skärp dig nu

ta fram din starka sida och håll honom en sista gång, vi går fram till kistan

efter vi fått lite info, jag pussar en sista gång på kistan, vi hissar

ner den till jorden och då bryter jag ihop fullständigt, jag hukar mig ner

och säger massa till dig och hoppas på att du får det bra och att pappa alltid

kommer älska dig och jag vet att du finns här hos mig och du kommer alltid att göra.

Jag lägger blomman på kistan, går till Tilda och sen går pappa fram

och hukar sig ner likaså min lillebror och blundar jag ser hur tårarna rinner nerför kinden

på dem och sen ställer sig pappa ett par meter ifrån mig och baby ser på mig att

snart är det dags, hon säger till att gå till honom, jag flyger upp i hans famn

och bara gråter och gråter, känner mig mer och mer svag, sen helt plötsligt så slocknar allt
för mig, folk säger att jag hängde i pappas famn, benen var helt livlösa, jag orkade inte

ens stå på mina egna ben längre. När jag kommer "tillbaka" så säger jag att jag inte orkar och
går bort till en bänk och tar tag i den, var nära att få ett närvsammanbrott men jag tänkte

mig för, vi är på en kyrkogård, jag ville skrika ut men vet vad det hade kommit för ord

så valde att vara tyst istället för att visa respekt för Kendji som ligger där och även dem andra.

Tror jag har missat lite, men är det någon som har frågor så

ställ dem bara, svarar på dem så länge jag orkar svarar på dem.

2011-06-11 @ 17:22:33 Permalink Allmänt Kommentarer (14) Trackbacks ()

En liten del av begravningen :'( <3

IDag är nog den värsta dagen i mitt liv.

Idag klockan 13:00 begravde vi våran lilla vackraste ängeln.

Det var en så oerhört fin begravning, det kommer aldrig kunna bli

finare än så. Det var så oerhört fint av er som skickat blommor och

är så tacksam över alla som tog sig tid och kom.

Det var en sån skön stämning samtidigt det var mycket tårar och någon

enstaka bröt ihop till och från, mina tårar rann från när vi rullade härifrån parkering

och dem rinner fortfarande, är så glad över att pappa stod jämte mig och höll mig

efter att vi hissat ner honom till jorden. Jag vart alldeles knäsvag och ville bara hoppa

ner till honom, men han höll upp mig trots att jag hängde i hans famn, jag

ville bara lägga mig ner och skrika rakt ut, men tänkte mig för eftersom

det var på en kyrkogård så valde mina ord och höll det inom mig för att visa

respekt för dem andra.

Alltså jag orkar inte skriva mer, utan det kommer när jag samlat mig och orkar

skriva mer. Bilder kommer även att komma upp.

Pappa älskar dig min ängel och du kommer alltid att finnas där <3

2011-06-09 @ 16:51:24 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

KENDJI Diezel Hope Silence Inlund < 3

Jaha vart ska man börja ?
Tårarna rinner sen ett tag tillbaka.
Var och sa farväl till min älskade ängel för sista gången idag,

det var även sista chansen man fick se honom så nu har vi bara

bilderna och filmerna kvar på honom och våra enormt fina minnen

med jordens vackraste ängel :'( Det finns inget som någonsin kan ersätta

dig, det finns idioter som skiter i allt och bara säger "rätt åt er, hoppas

ni lärt er av era misstag nu" och dem leker ju med livet på allvar alltså.

Hur kan det finnas så jävla känslokalla personer och skriva så direkt

efter en förälder förlorat sitt barn ? :O :@ Men men idioter finns det

ju gott om har man ju lärt sig genom åren.

Imorgon är det begravning och det är inte sant alltså,

vissa dagar känns det som om man redan har begravt dig

och vissa vet man verkligen att det är imorgon torsdag den 9 Juni

som du ska begravas :(

När jag vaknade i morse hade jag sån panik och kände

att jag bara MÅSTE till Kendji och säga farväl en sista gång,

för jag mådde så dåligt och ville träffa honom och pussa på honom.

Så jag ringde begravningsbyrån och frågade " Kan vi få träffa våran

son Kendji som ligger i kapellet?" och dem bara "självklart så får ni det"

Jag vart så glad då att jag knappt kunde hålla tillbaka tårarna,

vi bestämde en tid och vi kom ungefär samtidigt som han den där

killen. Vi satte oss utanför och väntade medans han gick in och gjorde

iordning allt, jag frågade om det gick bra om kistan var stängd till en

början och det var inga problem eftersom vi visste inte om han förändrats,

men så hade den här killen tittat på honom och sa att han var jätte vacker.
Så när vi väl kom in dit, gick jag raka vägen fram till kistan, klappade den och

sa "Hej min son, pappa är här med mamma och moster Ewe" Sen satte vi oss

på stolarna och tittade på kistan ett tag och sen frågade jag dem om jag fick öppna

kistan för jag kände mig tvungen att göra det, och det fick jag, vi satt ett tag till

och tittade på kistan sen frågade jag "är ni redo nu eller vill ni vänta lite till".

Dem var redo, jag gick fram med en klump i magen och gråten i halsen,

skruvade upp den sakta men säkert, tog 2 skruvar i taget. La skruvarna fint

på en av stolarna så dem inte skulle få fula märken och sånt, sen när jag hade

tagit bort alla 4 skruvarna så öppnade jag locket sakta men säkert, och sen såg jag honom,

jag trodde jag skulle bryta ihop och det gjorde jag inombords, jag ville bara slänga

iväg locket och lyfta upp honom men samlade mig själv och backade

säkert och sakta därifrån för att lägga ifrån mig locket.

När jag väl hade lagt ifrån mig locket så gick jag fram, tog hans hand,

pussade honom på kinden och sa "pappa är här nu, nu kan du känna dig säker igen"

och sen bröt jag ihop. Vi satte oss runt honom på knä på golvet och pratade

med honom och kände på honom och tittade på honom.

Sen frågar älskling om jag ville ta upp honom och jag var inte redo och hade inte

samlat mig så pass mycket än så nej han fick ligga kvar lite till.

Sen tog jag ett djupt andetag och lyfte upp honom, gick och satte mig och började

automatiskt vagga honom i famnen som jag alltid gjorde. Det kändes som om

han log mot mig, jag kunde inte släppa blicken från honom, han såg så fridfull ut

och kände sig trygg. precis som när ett litet barn somnar i famnen.

Sen ville Ewe hålla honom och självklart fick hon det, hon satt först och tittade

på honom och kände på honom, sen var hon redo, och sen var det babys tur

att hålla honom och då la jag ett finger i handen på honom och det kändes precis

som om han tog tag i fingret på mig, jag var alldeles iskall i kroppen, blev skiträdd och

bara slet bort min hand och tittade på honom och kände igen, men det var bara

en inbillning :'(

Sen var det dags att bädda ner honom igen och då frågade jag om

jag fick göra det och vara lite själv med honom, dem respekterade

det, jag bäddade ner honom och var helt förlamad i benen så skrev ett

sms till älskling "nu kan ni komma in om ni vill och ta farväl en sista gång

annars skruva jag fast locket igen :'(" Dem kom in båda 2 sa adjö och pussade på

honom osv. Sen när dem hade gått så kändes det som om jag var själv, jag

gick och hämtade locket och velade länge länge och åter länge om jag skulle

ta upp honom igen, men kände att "nej nu är det dags, nu ska han få vila i frid".

Så när jag precis skulle släppa locket så tog jag upp det igen, kände på

hans ansikte och kroppen för en sista gång och då kände jag hur någon var

i samma rum och så såg jag den här killen som hade låst upp, han satt längst ner

men samtidigt så kände jag inte av hans närvaro och det var skönt.

Jag la på locket efter jag pussat honom adjö och sa att " Vi syns

en vacker dag då det är pappas tur, ta väl hand om dig och dem andra där

uppe nu" och det var nog det svåraste valet jag någonsin har gjort det
kändes så skönt att få göra det själv, men samtidigt jävligt jobbigt,

men som sagt jag kände mig tvingad till det, la på locket, skruvade

på en skruv i taget med forsar som strömmade nerför kinderna,

sen när alla 4 skruvarna satt på plats klappade jag om kaninen och hans

namn och sa, "pappa älskar dig, glöm aldrig det min son" sen gick jag ut.

Trodde jag skulle gå ut genom ytterdörren, men gick in på toan, snöt mig

och sen öppnade jag dörren in till honom stod länge och tittade på den

fina kistan och till sist sa jag "ta hand om dig, pappa älskar dig min son".

Sen stängde jag dörren och gick ut, trodde jag skulle bryta ihop fullständigit,

och klart det gjorde jag men mildare än vad det kändes som.

Det är typ så min dag har sett ut idag, men andra ord, mycket tårar och

svåra beslut men men, imorgon klockan 13:00 är det sista chansen att ta

farväl av något så underbart vackert i Slöinge kyrka.

Jag vill inte ha denna dagen, och jag vet att jag inte är ensam om det :'(

2011-06-08 @ 17:29:52 Permalink Allmänt Kommentarer (12) Trackbacks ()

En ängel håller pappas hand < 3

En ängel tar pappas hand och säger
" Var inte ledsen pappa, jag är på den finaste platsen som finns för mig,
jag saknar och älskar dig och mamma, jag kommer alltid att vaka över er.
Ta hand om varandra och ta vara på eran tid tillsammans,
vi ses igen en vacker dag"
Pappas lilla ängel ville inte släppa taget om handen :'( <3

Som sagt var och träffade min lilla ängel igår.

Må han vila i frid och leka på en underbar plats med sin storebror <3

2011-06-04 @ 19:55:08 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

En otroligt jobbig dag ....

Igår var det en helt jävla sinnessjukt galen dag.
Humöret var upp och ner, men skrattade inte förrän ca

22:40 då jag fick ett sms av en nära vän ifrån Växjö

där det stod "Jo det löste sig! Så om vi får / om du vill kommer vi "
det var ett sms från Darko att dem hade hittat barnvakt till deras lilla söta

pojk Bastian. Så dem kommer på begravningen också, och det betyder

så oerhört, det finns många jag saknar, men det är något speciellt med

denna mannen. Jag blev så lycklig att tårarna började rinna av glädje när jag

läste det. Det var en sån lättnad.

Det finns nog några nu som undrar hur han kan stå mig så nära,

men det är för att det var han som fick mig att må bra

när jag bodde i Växjö, han tog med mig ut på saker som

alla Lakers matcher vi gick på och skrek, vi skrek för att få ur

våra känslor, det var sån upplevelse, visst Eric tog med mig på

street race och vi hittade också på saker och det betydde mycket också

men Darko var det något speciellt med. Han har alltid funnits där vad klockan

än har varit för mig, han har kommit till mig för att prata, han har även bara kommit

helt spontant och "kidnappat" mig för att han ville ha med mig ut istället för att bara

sitta inne och glo.

Du är mer än guld värd det ska du veta gubben <3

Annars så var jag och träffade min ängel igår, och det är något

jag inte kommer ångra, älskling var med även Ann-britt.
Det var en sån känsla, jag ville bara springa in till honom

dem frågade om jag ville gå in själv, men eftersom jag vet hur jag

kan reagera så tog jag båda i handen och sa nu går vi, nu är jag

beredd nu vill jag träffa honom, när vi gick mot dörren så började

jag dra och slita för att komma fram. Dem höll mig tillbaka för att jag inte

skulle springa fram till honom.

Han låg där på kudden och sov i lugn och ro, han var så fin så fin.

Han låg där och ju längre tid jag satt och höll hans hand och klappade

honom på kinden som jag alltid gjorde så kunde jag se hur han

drog på kinderna och dessa smilegropar som han hade kom fram.

Jag bara grät och grät, fick gå ut 2 gånger för att hämta luft, sista gången jag

gick ut så sa jag till älskling " Nu går jag ut, jag orkar inte mer, nu har jag sagt hej då

till våran ängel". Så jag pussade på honom, gick ut, men efter ett tag så såg

jag hur alla gick ut från rummet och då gick jag in igen och sa att jag

ville gå in själv utan någon och jag satte mig och pratade med honom

och det var en sån lättnad, tårarna forsade nerför kinderna,

jag ville ta upp honom, la honom i famnen som jag brukade hålla honom,

då såg det ut som han log mot mig igen.

JAg satt och pratade med honom som om han levde, jag pussade på

honom ytterliggare en gång, jag grät så pass mycket att jag glömde bort

att andas ibland, jag kan inte fatta att det snart är 3 veckor sen

du lämnade oss, att det snart är 3 veckor sen jag la dig i din säng för

sista gången och såg dig titta mig rakt i ögonen och började skratta

och sen prata med garderobsdörrarna, för att sedan sova för natten

och du somnade som vanligt runt 22:00, men sen vaknade du aldrig mer :'(
Du är så saknad att det gör ont, pappa har nog aldrig varit så förstörd som

jag är i dagens läge, men jag orkar kämpa för jag har en sån stark omgivning som

ger mig kraften att orka kämpa.

På tisdag kommer pappa och träffar dig igen, sen får vi se om jag orkar

träffa dig på onsdag igen men det tror jag att jag ska göra.

Fick ytterligare ett tråkigt besked igår.
Igår natt omkom en nära vän till mig i en bilolycka,

vi var som bröder för varandra vi fanns alltid där när vi behövde

varandra, visst vi hade våra gräl och fighter, men vi fanns där för varandra

ändå.

Du är också saknad ska du veta, hoppas du tar väl hand om min ängel där

uppe nu och lär honom vad som är rätt och fel. Det talade jag även om för

min ängel att du skulle göra, och att ni kommer träffas.

Nu tycker jag att alla får lugna sig med att lämna mig,

först Andreas, visst det är 1 år sedan men ändå, sen

min son och nu min andra vän. Nu får denna grymma värld

lugna ner sig lite. Jag orkar snart itne mer.

När kommer nästa ? Vem är nästa person ? :'(

2011-06-04 @ 10:51:44 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

2 Juni 2011 - 01:40

En ängel som håller sin mamma i handen och säger
" Ta väl hand om dig och familjen nu, jag kommer till en fin plats och
vi alla möts där när det är eran tid " :'( ♥

Såhär ser kistan ut. Om ni undrar och börjar fråga varför

vi har en kanin på kistan så är det för att Kendji verkligen älskar/älskade

kaniner oavsett. Nu är det dags att vakna upp ur denna

mardröm och se verkligheten igen.

Det är snart 3 veckor sen du lämnade oss, och jag förstår inte

riktigt att tiden har gått så fort, jag förstår inte att det är TRE

veckor sen du lämnade oss i stor saknad.

Jag finner inga ord, är helt förstörd, om folk påstår att ni

har sett mig ledsen och förstörd, visst det kanske ni har men då

ska ni se mig nu. Ni känner inte igen mig, vissa dagar är det så

illa att jag inte ens känner igen mig själv i spegeln. Vill

även passa på att tacka svärmor och Cicci för ett oerhört stort ansvar

och ett stort arbete som ni har lagt ner på så kort tid.

Vet inte hur jag någonsin kommer kunna tacka er, men man

får iallafall säga tack så hemskt mycket, det är det minsta man kan säga <3

Begravningen kommer ske i Slöinge Kyrka klockan 13:00 den 9 Juni,

alla är välkomna.

2011-06-02 @ 01:40:54 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Fråga från Maya

Fråga från Maya till någon Ida.

Kan inget annat än att hålla med Jannika,att det finns såna människor som ens kan med att skriva så till ngn som precis förlorat ett barn,hur tänker en sådan,ja vem vet...Du Ida kanske kan svara på den frågan om du läser detta????Hur tänkte du när du skrev så???

2011-06-01 @ 21:34:25 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

30 Maj 2011 - 21:51

Idag har det inte hänt allt för mycket kanske.
Varit uppe i lägenheten några timmar och rensat och städat.

Det känns skönt på ett sätt att ha gjort det själv och inte låtit någon

annan göra det som vi hade bett om från början.

Jag ville bära ut sängen själv utan hjälp av älskling eftersom det var

där han somnade in i lugn och ro, självklart fick jag det om jag fixade det själv.

Vi vill inte att någon annan ska ligga i den sängen och ser vi den så väcker

den bara tillbaka alla minnen som vi har. Allt från han låg och och skratta till

joller till sömn. Vi har även slängt ut vardagsrumsbordet av vissa anledningar.
Vissa stunder orkade jag inte göra någonting utan bara släppte allt och

gick ut eller så satt jag bara och glodde rakt ner i golvet.

Så härnäst blir det till att investera ett nytt bord, det är så tomt där nu :'(

Jag ville inte lämna sovrummet till en början men sen började allt bli lättare

och lättare, visst det svider så oerhört i hjärtat men det hade inte varit mänskligt

om det inte gjorde det så ja.

Så med andra ord för er som inte förstår något av det jag skrivit så har vi lagt undan alla

Kendjis saker, hans vagn står däremot där vi hade sängen och vagnen ska vi behålla.

Annars då ? Nej sitter mest inne och glor, när Memphis är hemma från dagis och

är vaken så blir det massa bus för att man ska få annat att tänka på,

och jag vet inte hur min vardag hade sett ut utan Memphis, älskling, Tindra och alla

mina vänner och mina bröder och pappa runt mig. Det är tur att man har sina nära

och kära som bryr sig, tycker det är lite fult av såna som snackat så mycket skit och

som man är ovän med och allt, men visst det är uppskattat att ni tänker på oss och

det klagar jag inte över, för ni som jag inte är vän med ska veta att detta önskar

jag inte ens att det hände er. Det är en sån fruktansvärd smärta som inte går att

beskriva och jag hoppas inte ni får uppleva den heller.

2011-05-30 @ 21:51:46 Permalink Allmänt Kommentarer (4) Trackbacks ()

29 Maj 2011 - 08:04

Gårdagen innehöll en jobbig dag,

2 grinig barn från man vakna tills dem skulle sova för natten.

Men dem är ju precis som vi är, vi har våra dagar vi också.

Annars var det inte mycket som stog på schemat, regn och skit väder

så var mest inne bara :(

Vi satt även och klippte ut något helt ofattbart som man inte ska

behöva göra som förälder, dödsannonsen var i tidningen :(

Det är helt sjukt att man ska behöva gå igenom detta,

det är ingen som ska behöva gå igenom detta :(
Tiden ska vi inte bara prata om heller, det har

redan gått 2 veckor sen man hittade dig liggandes

iskall i din säng :'(

Pappa och mamma hoppas du har det bra,

vi saknar och älskar våran underbara ängel.

"DU var ett lån,
ett helt underbart lån" <3

2011-05-29 @ 08:04:35 Permalink Allmänt Kommentarer (9) Trackbacks ()

27 Maj 2011 - 18:21

Tjolahopp.

Då var det fredag kväll och den verkar erbjuda regn :/
Dagen har gått för fort alltså, känns som man precis klev upp

ur sängen men så är det ju inte. Har varit i stan typ mer än halva dagen och

gått massa där med älskling, Ewe och Krull.

Annars har det väl inte hänt allt för mycket idag, fick även

nya kallingar av svärmor ;) Det tackar vi för :)

Memphis ligger i sängen nu inför natten och Maggan, Tilda, Fia

Maja och Ewe är och handlar ^^ Tror det skulle bli Taco idag till middagen :)

Kanske någon / några som undrar hur jag mår nu efter snart 2 veckor ?

Det kan jag svara på, att humöret går upp och ner, att jag bryter ihop

lite till och från, sitter mest i min egna lilla värld och ingen får kontakt med

mig förutom när barnen ropar på mig. Konstigt nog hör jag när barnen

pratar med mig och inte dem andra :S men men, det är väl tur det ...
Sömnen är väl lite sisådär, det sista jag ser innan jag somnar varje natt

är Kendji och min saknad till pappas ängel går inte att beskriva med ord alltså.

Han var så perfekt, han var så lugn han var så snäll, han skrek ALDRIG för något.
Det var väl därför vi bara fick ha dig på ett helt underbart lån ? VI förtjänade inte en

sån snäll bebis, eller ?

Man kan ställa sig så många frågor om och om igen utan att få något

svar och det är så sjukt alltså! Men men, har börjat gå hos en psykolog

nu igen så vi får se hur det blir, om man mår bättre än vad man gör,

men det kan man nog alltid göra i detta läget.

Nehe, göra lite nytta nu istället kanske ? :P

2011-05-27 @ 18:21:38 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

....

Ja, som ni ser är jag lite off,

finns inte så mycket ork till att skriva här just nu.

Finner ingen ork till något förutom att försöka gå vidare och kämpa

för det jag har.

Men vardagen den är jobbig som fan att inte kunna lägga

Kendji i sin säng, bli nerpissad och sånt, men men

den kommer åter att uppdateras så fort jag hittat orken igen.

Tack för alla fina kommentarer <3

2011-05-23 @ 11:41:21 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Tidigare inlägg