Kendji´s Begravning :'( < 3

Usch, kan inte förstå att du är begravd nu,

tårarna kommer och går, när tårarna kommer

är det inte bara en tår som kommer utan det är forsar :'(

Ska försöka ha kraft till att förklara lite av torsdagen.

Allt började med att älskling väckte mig vid halv 10 och sa att min pappa

och bror är snart här, så jag flyger upp tar telefonen och ringer och kollar vart

dem är. Flyger in i duschen och när jag är klar så kommer tårarna, jag börjar inse

att det är idag vi ska ta farväl av våran son för sista gången och sänka ner honom

till jorden för att få lugn och ro. Tårarna bara rinner och rinner, när pappa och dem

kom så var jag redan då helt förstörd och jag började fundera på hur jag skulle orka

med resten av dagen, men det gjorde jag. När vi väl satte oss i bilen för att rulla härifrån

så får jag ett mess av Lina att dem är i kyrkan nu, Lina, Elina och Darko hade satt sig i bilen

från växjö för att komma och vara ett stöd för oss, när jag klev ur bilen så sket jag

i stort sett allt och alla utan jag bara letade efter darko när jag såg darko

såg jag ingen annan, jag såg inte kyrkan ens som han stod i, utan det var bara raka

vägen fram till honom, kramade om honom och över hans axel så började jag leta efter

kistan och där såg jag den, en oskyldig liten vit kista ligga på altaret :(

Tårarna bara forsade ännu mer och Darko kramar mig hårdare och viskar mig

i örat "mannen du fixar detta, jag finns här för dig, jag gör allt för dig, detta

är en jobbig sits och ingen förstår hur ledsna ni är och hur dåligt ni mår över detta

men ni orkar detta ni är starka" och då grät jag ännu mer. 
När allt väl satte igång så satt jag bara och pendlade blicken mellan

kortet på honom som stod framför kistan, på kistan och sen på pianot.

Tårarna bara forsade, sen tittade jag åt höger en snabbis och såg hur Darko

tittade på mig, fällde en tår och jag bara skaka på huvudet och menade med

att "Detta är fan inte sant, det är inte min son som ligger där, detta är en mardröm"

Sen vände jag tillbaka blicken mot kistan, sen kom alla sånger och allt.
Vill framförallt tacka Anna som sjöng så otroligt vackert, det var så fint,

ingen annan hade någonsin kunnat göra det bättre, jag förstår inte hur hon kunde

hålla in tårarna när hon sjöng alltså. Det var väldigt starkt gjort, sen när allt var

klart så ser jag hur prästen (Per) går fram mot mig och jag bara böjer mig ner, känner

hur han lägger sin hand på min rygg klappar mig på axeln och viskar

"orkar du detta Thobbe" och jag svarar "Ja, det gör jag, det är min son. Jag gör

allt för min son". Då säger han, det är dags nu, jag kände redan då hur knäsvag

jag vart när jag reste mig för att gå mot kistan, älskling och sen Kristian från

begravningsbyrån kom fram och lyfte upp kistan till mig, jag såg aldrig gången,

jag såg inte vart jag gick, jag gick med blicken ner på kistan hela tiden.

Per eller om det var baby la sin hand på min för att hålla koll på nerverna om jag

började skaka för mycket eller om jag ville släppa taget. Men jag tog tag i mig själv

och sa till mig " Du orkar detta, det är din son. Han hade gjort detta för mig också" 

Jag lägger kistan i bilen, och bryter ihop, går in i kyrkan igen och kramar

om alla som är närvarande, den som fick den starkaste kramen av dem alla

var nog fan Baste skulle jag tro eller om det var Jerry, Baste är Fannys man.

Sen sätter i oss i bilen och jag ser bara Kendji framför mig hela tiden, vi kör in på kyrkogården

och alla stannar i ett led där han ska ligga, jag känner till en början att jag inte fixar

detta, men jag går ut ur bilen, ser kistan och säger till mig själv, skärp dig nu

ta fram din starka sida och håll honom en sista gång, vi går fram till kistan

efter vi fått lite info, jag pussar en sista gång på kistan, vi hissar

ner den till jorden och då bryter jag ihop fullständigt, jag hukar mig ner

och säger massa till dig och hoppas på att du får det bra och att pappa alltid

kommer älska dig och jag vet att du finns här hos mig och du kommer alltid att göra.

Jag lägger blomman på kistan, går till Tilda och sen går pappa fram

och hukar sig ner likaså min lillebror och blundar jag ser hur tårarna rinner nerför kinden

på dem och sen ställer sig pappa ett par meter ifrån mig och baby ser på mig att

snart är det dags, hon säger till att gå till honom, jag flyger upp i hans famn

och bara gråter och gråter, känner mig mer och mer svag, sen helt plötsligt så slocknar allt 
för mig, folk säger att jag hängde i pappas famn, benen var helt livlösa, jag orkade inte

ens stå på mina egna ben längre. När jag kommer "tillbaka" så säger jag att jag inte orkar och
går bort till en bänk och tar tag i den, var nära att få ett närvsammanbrott men jag tänkte

mig för, vi är på en kyrkogård, jag ville skrika ut men vet vad det hade kommit för ord

så valde att vara tyst istället för att visa respekt för Kendji som ligger där och även dem andra.

Tror jag har missat lite, men är det någon som har frågor så

ställ dem bara, svarar på dem så länge jag orkar svarar på dem.

Inga föräldrar ska behöva gå igenom det som ni gått igenom. Jag tänker på er! Ni kommer klara det här, tillsammans är ni starka! Ta hand om varandra.

Du vet att du klarar allt och jag hjälper dig så mycket jag kan!!<3

Väldigt fint skrivet av dig thobbe! Du är stark som klarade av det ni gjorde! Saknar dig! Ni är starka glöm aldrig det min vän! <3

Varje gång jag läser din blogg kommer tårarna, det gör ont i hjärtat. Tänkte på er alla den dag Kendji begravdes.

Vilken fin begravning han fick! <3

Jag känner sorgen. Kan nog inte förstå hälften av vad ni går igenom och känner. Men eftersom att jag också är mamma kan jag ändå förstå stor del av eran sorg. Jag hade aldrig varit lika stark som er om min dotter hade gått bort. Din blogg berör verkligen och jag kan varken sluta läsa eller gråta.

Men lille Kendji tittar ner på er och är nog otroligt stolt och lycklig över att just fått ha er som sina föräldrar!

Sköt om er och kämpa er igenom detta tillsammans för Kendjis skull. Det tror jag är det han vill.

Skönt att du har många varma, stöttande människor runt dig! Som Nina skrev; Inga föräldrar ska behöva begrava sitt barn! Min mormor och farmor har fått göra det. Min farmor orkade inte ens gå på begravningen, och nu begraver hon sina sorger i lite för mycket vin... Det är sorgligt! :( Hoppas att det kan gå en tid och ni kan minnas allt det roliga och mysiga med Kendji. Hoppas ni får le och skratta och minnas honom med glädje... även om jag förstår och vet att det är fruktansvärt tungt för er nu.



Många kramar från Sandra

Va ni e starka och va "fint" du skriver!! Jag kan

Aldrig någonsin förstå hur ni känner er. Jag hade nog aldrig själv varit så stark. Jag blir jävligt arg bara på att människor ens ska behöva gå igenom sånt här. Det är sjukt, de borde inte finnas. Man ska dö när man är gammal när man levt livet o man dör av åldern inte sånt här. Aldrig någonsin.. Och tiden läker inte alla sår men de blir bättre, ja lovar..

Jag kan inte ens föreställa mig vad ni går i genom.

När jag läste att Kendji gått bort, så började mina tårar rinna. Jag var till och med tvungen att ta ledig i från jobbet den dagen. Jag mådde inte bra, tänkte på er. Så hur ni mår kan jag aldrig föreställa mig.



Det var jag som ville ge er ett smycke som påminner om Kendji.



Har mailat Tilda och hon sa att det var okej att jag skickad det, smycket har dock inte kommit hem till mig än.



Varma kramar

Jag skrev nyss till Tilda att ni gjorde ett bra val som valde Anna som solist. Hon sjunger från hjärtat. Det känns så skönt att begravningen blev så fin.

Du skriver så himla bra och får med såna detaljer. Jag tror det är bra för sorgearbetet. Även om det känns oerhört tungt nu så kommer det ljusare dagar och det vet Du och Tilda och alla andra att Kendji vill. Du som skriver så bra borde skriva en bok tycker jag! Kram

Vet inte hur ja hamnade här,men det ni går igenom ska ingen behöva göra,vill bara visa min omtanke och jag kan inte sluta gråta när jag läser vad ni går igenom,KRAM

Styrkekramar till er!!!

usch mina tårar bara rinner och rinner jag torkar bort dom men det kommer bara fler.. va stark nu thobbe . ni fixar de tillsammans håll om varndra hårt . även om ni nu har upp och ner gångar men ni blir snart starkare och självklart får man må dåligt.



skickar en hård styrke kram till dig/er !!!!!<3

shit, fick verkligen hålla inne tårarna när jag läste denna texten,sjukt fin begravning verkar de ha vart, kämpa, visa dig stark inte för att jag känner dig något men vet att du klarar det. kram