Ibland blir jag bara så jävla ledsen och besviken på dig!

Du säger en sak då och sen helt plötsligt något annat.

Du sa senast i förrgår att du skulle med, och nu idag helt plötsligt

så ska du inte följa med, du kan ta mig fan inte offra en liten jävla dag

för din broder! För helvete, du sa att du kunde ta med dig din jävla

data och sitta i bilen och göra arbetet, men det är säkert ditt jävla helvete

till "flickvän" som ni kallar henne som håller i pungen din och du är så jävla

rädd för att gå emot henne! Det är GARANTERAT orsaken till detta, hon kan

verkligen inte älska dig så mycket som hon nu påstår, om hon nu påstår det.

Tänkte på en konversation för ett bra tag sen på fejjan, nej då skulle hon

inte acceptera om du hade barn med någon annan, och hon skulle döda barnet isåfall

bara för att hon inte skulle palla av det, vilken jävla kärlek är det då ?

Jag anser att JAG har ÄKTA kärlek till min sambo, hon har barn med sitt x,

och det ger jag blanka fan i, jag skiter i det fullständigt. Hon är liksom mitt

allt, är inte det äkta kärlek, ja då vettifan alltså vad kärlek är för er....

Ibland fattar jag inte hur fan du tänker, när fan träffades vi sist ?
När fan vill du träffa mig igen, eller du kanske inte vill träffa mig igen ?

Ibland känns det som om jag inte finns här i min familj, den enda som oftast hör

av sig är pappa, och det är jag i och för sig glad över efter all skit som vi har

gått igenom. Känns som dem inte vill ha kontakt med mig över huvudtaget,

det är JAG som får ta kontakt med dem ALLTID, dem kan fan aldrig höra av sig.

Jag orkar fan inte med min familj snart heller, räcker det inte med att jag sagt

upp kontakten med morsan ? Herregud alltså, jag förstår mig inte på familjen Thurgren

längre, ingen är sig lik som när jag kände er!

Nu finner jag inget mer att säga :'(

Ibland förstår jag inte vad jag gör för fel, varför man blir anklagad för att ta massa

saker och ting, men om jag nu gör det, varför visar det

inget på proven jag lämnar då ? :S

Du tror så hårt på en del saker att det blir till sanning i ditt

huvud. Jag ångrar så sjukt mycket saker jag gjort i mitt liv så ni anar inte,

men visst gjort är gjort och tyvärr kan man inte få de ogjort :/ Mitt liv flyter annars på mer än vad det

står stilla. Jag gläds åt det jag har och sörjer det jag saknar.

Det jag saknar just idag är Andreas, morfar och en riktig mamma som inte har problem

med alkoholen, som ringer och bortförklarar sig hela tiden och tror att det är så synd

om henne och bla bla bla... Tyvärr så passade det bara att ringa när man öppnat den

förbannade flaskan och prata om sig själv, skita i och fråga hur

man mår, om man hör något från sina andra bröder eller

fråga hur ens barnbarn mår osv.

Så jag fattade ett svårt beslut men det enda rätta för att jag själv

ska må bra och det var att välja bort henne från mitt liv, frågade min extra

mamma om hon ville ta på sig mammarollen på min sida och bli Tindas och Kendjis

farmor. Det tog itne så lång tid innan hon svarade "Ja, det väl klart att jag vill

det sonen min!" Men mina barn kommer ändå få veta vem deras biologiska

farmor är och varfrö jag valde bort henne. Sen är det upp till dem hur

dem vill göra och fatta deras egna beslut.

Jag kommer förklara för dem varför jag valde som jag gjorde och hur jag mådde.