Ja vad ska jag säga för något? Det händer massa runt omkring mig just nu...jag har påbörjat en ny behandling direkt efter den första...kände att det var lika bra, så det gjorde jag. Folk har börjat snäcka massa skit nu igen, men det är bara ett bevis på att jag är längre fram i mitt liv än dem och att mitt liv är mer intressant än deras eget :) haha Mitt humör har börjat svänga kraftigt, men jag går på 3 olika ställen för att arbeta med mina känslor och med mitt humör. Annars? Njae en sån här morgon saknar jag Tindra så sjukt jävla mycket. Jag hinner tänka tillbaka på tiden då hon bara var en liten bebis... Det gör så ont att veta att jag har missat hennes första ord, första steget när hon släppte allt, ja när hon gjorde allt själv. Nej jag orkar inte skriva mer nu. Var rädda om varandra och det ni har, man vet aldrig när det är över!!

Jag har aldrig pratat om någon annan eller haft en sån stor ilska mot någon som den jag har mot dessa myndigheter.. Dem tror alltid att dem ska få köra med folk och göra det som passar dem, men det går inte mot mig längre.. Just nu sitter jag och läser igenom alla gamla utredningar jag har på mig och det står inte mycket negativt om mig där, så jag förstår inte riktigt hur fan dem tänker och dem som ska göra allt för att barnen ska må bra, ja skit i att prata med föräldrarna då om vad som inte ser bra ut och se om det finns några möjligheter till stöd och hjälp... I en av utredningarna står det att jag flyttade och lämnade hela ansvaret på mamman till min dotter, BULLSHIT är vad det är, jag flyttade för att vi bråkade som fan, jag flyttade för att jag inte ville att Tindra skulle växa upp i en sån miljö, jag försökte få komma och hälsa på mitt barn men mamman sa heltiden bara, nej det går inte vi ska göra det och det och det osv osv hela tiden. Sen fick jag höra från henne att soc sagt att hon skulle hålla sig borta från mig och massa. Då tyckte jag att det var åt helvete med allt, lyfte luren och ringde till dem och fråga vad dem håller på med, då stämde ingenting helt plötsligt. Så ja, du förstår att jag har svårt att lita på folk och varför jag har en grymt stor ilska mot en del....

Fy fan vilket jävla skit humör jag är på ikväll. Saknar min älskade lilla prinsessa så fruktansvärt mycket. Börjar väckas en grymt stor ilska inombords nu mot hennes "föräldrar", dem har lovat att skicka kort på henne och allt, men inte fan har jag fått det, jag har även påmint dem och dem säger bara "nej då det har vi inte glömt" Fuck them alltså!! Även hennes mamma som gick till soc och sa att jag är en pundare och alkis, jävla fan alltså, hur kan en person göra så mot sitt barns andra förälder? Jag har frågat henne så många gånger varför hon gjort så och förstört typ mer än halva mitt liv. Det enda hon säger är "för att jag var arg på dig". Liksom hallå eller? Soc gjorde ingen utredning på mig utan satte bara stämplarna på mig.... Sen utredde dem mamman också, och då visade det sig att hon inte är kapabel till att ta hand om henne, liksom är det inte deras skyldighet att utreda den andre föräldern då? Åååh vad sne jag är just nu på allt vad myndigheter heter alltså!! Tindra Linda Christina Thurgren, pappa ska se till att du kommer hem till din riktiga familj snart! <3 Dem dagarna jag saknar Tindra, dem är inte roliga alltså, då känns det i mitt hjärta att det inte är helt än... Det enda tomma hålet är att jag inte får ha min lilla flicka hemma.. Det gör så ont att inte få följa din uppväxt, jag har förlorat 2 och ett halvt år med dig :'( Jag minns den dagen jag fick se dig, när jag fick höra ditt skrik, hålla dig i min famn mot mitt bröst och känna dina andetag. Nej, orkar inte skriva mer just nu.