22 Juni 2011 - 21:45

Jaha idag har man inte gjort allt för mycket.
Älskling och hennes familj och Cicci åkte till Ge-kås
en sväng och handlade lite, jag stannade kvar hemma.

Det var meningen med att jag skulle ta en liten promenad, men den
slutade på typ sammanlagt gick jag nog i 2 timmar, gick till Kendji, satt där i ca
1 timme och sen iväg till psykologen och sen tillbaka till honom i typ 1 timma.
Det var både tråkiga och glada minnen som kom upp, men tack och lov så började
dem tråkiga och sen övergick dem till dem roligare minnena . . . 

Blir till att försöka komma ut dit lite oftare nu när jag äntligen varit där.
Vädret har inte tillåtit mig att ta mig dit, och sen har jag varit lite osäker
på hur jag skulle reagera på att se platsen nu efter allting, men det gick faktiskt
riktigt bra ändå. Visst det var tungt och helt ofattbart att sitta där och läsa ditt namn
på korset som står där nu innan stenen kommer dit. Jag känner mig lättare nu också
och känner mig bättre inombords att äntligen fått vara vid din sida och pratat
om alla stunder vi haft med varandra, du har verkligen satt djupa spår hos oss alla
ska du veta, men alla spår och sår gör en starkare. Man lär sig alltid
något genom en sån här process som min psykolog sa till mig.

Annars då ? Nej det är väl synd att klaga på vädret idag, men
när solen kom fram så önskade jag att det hade fläktat lite svalt åtminsone,
men nej då, solen låg på och brände fläsk bara ;) haha

Det är vad min dag har handlat om i stort sett ^^

Kommentarer
Postat av: Sandra

Vad skönt att du orkar besöka Kendji och också minnas allt det fina och roliga ni ändå hann uppleva tilsammans. Det är dom minnena du måste leva på nu!

Kram Sandra

2011-06-23 @ 21:44:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0