Jag har aldrig pratat om någon annan eller haft en sån stor ilska mot någon som den jag har mot dessa myndigheter.. Dem tror alltid att dem ska få köra med folk och göra det som passar dem, men det går inte mot mig längre.. Just nu sitter jag och läser igenom alla gamla utredningar jag har på mig och det står inte mycket negativt om mig där, så jag förstår inte riktigt hur fan dem tänker och dem som ska göra allt för att barnen ska må bra, ja skit i att prata med föräldrarna då om vad som inte ser bra ut och se om det finns några möjligheter till stöd och hjälp... I en av utredningarna står det att jag flyttade och lämnade hela ansvaret på mamman till min dotter, BULLSHIT är vad det är, jag flyttade för att vi bråkade som fan, jag flyttade för att jag inte ville att Tindra skulle växa upp i en sån miljö, jag försökte få komma och hälsa på mitt barn men mamman sa heltiden bara, nej det går inte vi ska göra det och det och det osv osv hela tiden. Sen fick jag höra från henne att soc sagt att hon skulle hålla sig borta från mig och massa. Då tyckte jag att det var åt helvete med allt, lyfte luren och ringde till dem och fråga vad dem håller på med, då stämde ingenting helt plötsligt. Så ja, du förstår att jag har svårt att lita på folk och varför jag har en grymt stor ilska mot en del....