KENDJI Diezel Hope Silence Inlund < 3

Jaha vart ska man börja ? 
Tårarna rinner sen ett tag tillbaka.
Var och sa farväl till min älskade ängel för sista gången idag,

det var även sista chansen man fick se honom så nu har vi bara

bilderna och filmerna kvar på honom och våra enormt fina minnen

med jordens vackraste ängel :'( Det finns inget som någonsin kan ersätta

dig, det finns idioter som skiter i allt och bara säger "rätt åt er, hoppas

ni lärt er av era misstag nu" och dem leker ju med livet på allvar alltså.

Hur kan det finnas så jävla känslokalla personer och skriva så direkt

efter en förälder förlorat sitt barn ? :O :@ Men men idioter finns det

ju gott om har man ju lärt sig genom åren. 

Imorgon är det begravning och det är inte sant alltså,

vissa dagar känns det som om man redan har begravt dig

och vissa vet man verkligen att det är imorgon torsdag den 9 Juni

som du ska begravas :( 

När jag vaknade i morse hade jag sån panik och kände

att jag bara MÅSTE till Kendji och säga farväl en sista gång,

för jag mådde så dåligt och ville träffa honom och pussa på honom.

Så jag ringde begravningsbyrån och frågade " Kan vi få träffa våran

son Kendji som ligger i kapellet?" och dem bara "självklart så får ni det"

Jag vart så glad då att jag knappt kunde hålla tillbaka tårarna,

vi bestämde en tid och vi kom ungefär samtidigt som han den där

killen. Vi satte oss utanför och väntade medans han gick in och gjorde

iordning allt, jag frågade om det gick bra om kistan var stängd till en

början och det var inga problem eftersom vi visste inte om han förändrats,

men så hade den här killen tittat på honom och sa att han var jätte vacker.
Så när vi väl kom in dit, gick jag raka vägen fram till kistan, klappade den och

sa "Hej min son, pappa är här med mamma och moster Ewe" Sen satte vi oss

på stolarna och tittade på kistan ett tag och sen frågade jag dem om jag fick öppna

kistan för jag kände mig tvungen att göra det, och det fick jag, vi satt ett tag till

och tittade på kistan sen frågade jag "är ni redo nu eller vill ni vänta lite till".

Dem var redo, jag gick fram med en klump i magen och gråten i halsen,

skruvade upp den sakta men säkert, tog 2 skruvar i taget. La skruvarna fint

på en av stolarna så dem inte skulle få fula märken och sånt, sen när jag hade

tagit bort alla 4 skruvarna så öppnade jag locket sakta men säkert, och sen såg jag honom,

jag trodde jag skulle bryta ihop och det gjorde jag inombords, jag ville bara slänga

iväg locket och lyfta upp honom men samlade mig själv och backade

säkert och sakta därifrån för att lägga ifrån mig locket.

När jag väl hade lagt ifrån mig locket så gick jag fram, tog hans hand,

pussade honom på kinden och sa "pappa är här nu, nu kan du känna dig säker igen"

och sen bröt jag ihop. Vi satte oss runt honom på knä på golvet och pratade

med honom och kände på honom och tittade på honom.

Sen frågar älskling om jag ville ta upp honom och jag var inte redo och hade inte

samlat mig så pass mycket än så nej han fick ligga kvar lite till.

Sen tog jag ett djupt andetag och lyfte upp honom, gick och satte mig och började

automatiskt vagga honom i famnen som jag alltid gjorde. Det kändes som om

han log mot mig, jag kunde inte släppa blicken från honom, han såg så fridfull ut

och kände sig trygg. precis som när ett litet barn somnar i famnen.

Sen ville Ewe hålla honom och självklart fick hon det, hon satt först och tittade

på honom och kände på honom, sen var hon redo, och sen var det babys tur

att hålla honom och då la jag ett finger i handen på honom och det kändes precis

som om han tog tag i fingret på mig, jag var alldeles iskall i kroppen, blev skiträdd och

bara slet bort min hand och tittade på honom och kände igen, men det var bara

en inbillning :'( 

Sen var det dags att bädda ner honom igen och då frågade jag om

jag fick göra det och vara lite själv med honom, dem respekterade

det, jag bäddade ner honom och var helt förlamad i benen så skrev ett

sms till älskling "nu kan ni komma in om ni vill och ta farväl en sista gång

annars skruva jag fast locket igen :'(" Dem kom in båda 2 sa adjö och pussade på

honom osv. Sen när dem hade gått så kändes det som om jag var själv, jag

gick och hämtade locket och velade länge länge och åter länge om jag skulle

ta upp honom igen, men kände att "nej nu är det dags, nu ska han få vila i frid".

Så när jag precis skulle släppa locket så tog jag upp det igen, kände på

hans ansikte och kroppen för en sista gång och då kände jag hur någon var

i samma rum och så såg jag den här killen som hade låst upp, han satt längst ner

men samtidigt så kände jag inte av hans närvaro och det var skönt.

Jag la på locket efter jag pussat honom adjö och sa att " Vi syns

en vacker dag då det är pappas tur, ta väl hand om dig och dem andra där

uppe nu" och det var nog det svåraste valet jag någonsin har gjort det
kändes så skönt att få göra det själv, men samtidigt jävligt jobbigt,

men som sagt jag kände mig tvingad till det, la på locket, skruvade

på en skruv i taget med forsar som strömmade nerför kinderna,

sen när alla 4 skruvarna satt på plats klappade jag om kaninen och hans

namn och sa, "pappa älskar dig, glöm aldrig det min son" sen gick jag ut.

Trodde jag skulle gå ut genom ytterdörren, men gick in på toan, snöt mig

och sen öppnade jag dörren in till honom stod länge och tittade på den

fina kistan och till sist sa jag "ta hand om dig, pappa älskar dig min son".

Sen stängde jag dörren och gick ut, trodde jag skulle bryta ihop fullständigit,

och klart det gjorde jag men mildare än vad det kändes som.

Det är typ så min dag har sett ut idag, men andra ord, mycket tårar och

svåra beslut men men, imorgon klockan 13:00 är det sista chansen att ta

farväl av något så underbart vackert i Slöinge kyrka. 

Jag vill inte ha denna dagen, och jag vet att jag inte är ensam om det :'(

gråter Ta hand om varandra!

så fin tatueringen blev, låt den aldrig blekna..... så skönt att läsa och få gråta me dig, det e de jag gör nu. jag lider med dig och din tjej... R.I.P Kendji.....

Hoppas ni får en fin dag tillsammans imorgon



Kendji tittar nog på från himlen<3

Jag får en olidlig smärta i bröstet och tårarna forsar när jag läser ditt inlägg. Er vackra vackra pojke. Hur kan livet vara så orättvist :-(

Jag hoppas ni får en jättevacker begravning imorgon.

Kan inte föreställa mig vad ni går igenom...det gör ont att läsa det du skriver. Vet känslan av hur det är att gå in i kapellet en sista gång för att sen aldrig mer kunna ta på personen (har förlorat bägge mina föräldrar). Hoppas innerligt att ni får må bra igen....den som säger att tiden läker alla sår har SÅ FEL....men det blir lättare även om det inte känns så nu.

Hoppas ni får en ljus och fin begravning för er son Kendji imorgon. Stor kram

Tårarna bara rinner, jag önskar av hela mitt hjärta att ni slapp gå igenom det här. Blir så ledsen och arg att det finns folk som säger så om er. Ni är underbara föräldrar, ni förtjänar absolut inte detta, ni gör allt för era barn. Mina tankar finns med er imorgon. Vila i frid Kendji, vackra ängel.

Så fint du skriver thobbe. Kan inte hålla tårarna borta. En förälders kärlek till sitt barn är oslagbart <3 sänder alla mina tankar till er och tänker extra mkt på er imorgon.

Tårarna rullar, så ofattbart hemskt. Tänker på er massor! Ta hand om varandra, tillsammans är ni starka. Kramar <3

Finns de verkligen folk som säger "rätt åt er, hoppas

ni lärt er av era misstag nu"?!?!, fy fan för dessa människor!. Beklagar sorgen! Ingen människa i världen ska behöva gå igenom detta. Och vilken vacker tatuering. Kendji kommer alltid att finnas med er, han har somnat och sover djupt men kommer alltid att vaka över er. Snart är ni tillsammans igen och delar erat skatt och leker. Ta hand om varandra.

Tårarna bara rinner ner för min kind så fort jag läser din eller din tjejs blogg. Mkt vacker tatuering.Ni ska veta att Er lilla Kendji har det bra där han är.Jag tänkte på er idag ska ni veta.! Kramar i massor!

Tårarna rinner.. Så fruktansvärt orättvist! Beklagar verkligen sorgen, ingen ska behöva gå igenom något så hemskt som att förlora sitt barn. Ta hand om varandra

Otroligt vacker tatuering.

Jag gråter varje gång jag är inne på din blogg, du är otroligt stark som orkar skriva om allt detta och jag uppskattar verkligen allt jag har tusen gånger mer.



Detta ska aldrig behöva hända någon - en förälder ska aldrig behöva uppleva något i närheten av detta.



Jag beklagar av hela mitt hjärta att detta hänt er. Det finns något som heter karma och de personer som skrivit som de gjort till dig kommer få allt och lite till tillbaka.



Ta hand om er.



Kram från Oslo