14 månader idag :)
Men är pappa där ?
Nej det är jag inte, och då frågar du säkert varför ?
Det kan pappa svara på.
Det är för att jag inte får, alla säger olika saker hela tiden,
Ena säger att jag inte får träffa dig,
den andra säger att det är mitt eget fel att det är som det är,
hur kan folk ens påstå att jag inte ens hör av
mig och fråga hur det är med dig ?
Men det kan dem inte säga, för när jag försöker så får
jag inte ens höra av mig, får inte ha någon kontakt
alls med någon,
Uscha sist jag såg dig och fick se dig
då var du bara 9 månader, och hur länge hann jag att se dig ?
jo från 08:00 - 14:30 typ...
Men jag fick väcka gamla minnen till liv då, jag fick gå ut och gå med dig,
eller jag var inte själv med dig utan farfar var med också.
Men huvudsaken var att jag fick vara med dig, du låg där och sov så sött
precis som alla gånger innan. Du var så stor, du var så mjuk, mysig ja allt.
Tänk om man fick ha dig här i min famn idag, men nej då :(
Allt är bara skit, orkar inte med mig själv utan dig,
ibland vill man bara sluta andas.
Det känns som den enda utvägen till att må bra,
men som jag sagt innan, så har jag en flickvän som får mig att vilja fortsätta andas,
du får mig även att vilja fortsätta andas trots att jag inte får träffa dig,
och det är nog bara ni 2 som håller mig levandes i dagens läge.

Tänk att det var 14 månader sen idag du föddes, du var så liten,
du var så mysig, du sov i min famn, när jag ringde till farfar
och skulle gratulera honom så skrek du till en gång
samtidigt som han svarade,
Pappa: Grattis farfar på din 50-års dag,
Farfar: Tack min son.
Pappa: Jag tänker inte köpa något till dig iår, tycker det räcker med den födelsedags presenten du fick 11:11 idag.
Farfar: Vad var det då ?
Pappa: Du vart farfar på din 50-årsdag :)
Farfar: Nej du skämtar ?
Pappa: Nej, hörde du inget som skrek när du svara ?
Farfar: Jo, men trodde du gick förbi någon ute.
Pappa: Nej nej, haha jag sitter i förlossningsrummet med ditt barnbarn Tindra i famnen.

Då var farfar tvungen att stanna taxi bilen, och så hörde jag på honom
hur han fällde en tår, då fick pappa fram ytterliggare några glädje tårar,
vi satt och grät ihop några minuter innan han var tvungen att avsluta för han hade
resenärer med sig i bilen.

Uscha vad tungt det känns att skriva allt, men men
det är det jag har bloggen till för, att lätta av mitt hjärta..

Vill tacka älskling som övertalade mig att öppna en blogg, som jag kan ha och skriva av mig i..
Nehe, nu kommer lite bilder som jag fick för ett tag sen,



















Tänk allt pappa har missat tack vare allt folk :'(